« Soile W Algeröd

Målelri

Mitt måleri handlar om själens boning – kroppen.
Kroppens boning – husen.
Husens boning – vår plats på jorden.
Redan innan jag var född präglades släkten av den ofrivilliga förvisningen från sin plats på jorden, KARELEN. Vid sju års ålder flyttades jag, Soile, från min plats på jorden, från en slätt i Finlands inland där jag levde sorgfri vid min mormors sida, till den svenska västkusten och till en fostermamma, med ett nytt språk – snabbt att lära.

Hur bräckliga är vi inte, vi människor och samtidigt hur sega är vi inte? Det finns inget annat än att sticka ut sina rottrådar och få fotfäste och hitta sin nya plats på jorden. Men minnen lever sitt liv i oss. Jag minns de två gåtfulla bilder vid mormors säng. Huset i Karelen och förlovningsfotot, med det sepiafärgade paret med milda ansikten som trosvisst tittade mot framtiden. När jag var tretton år och började läsa konsthistoria, kände jag tydligt att konsten kom till mig för att jag skulle kunna uttrycka det som var en ogråten klump i bröstet. Det skulle ta många års ihärdigt sökande och lärande…

Verken kom till och blev en utställning som så småningom fick namnet ”Min barndoms resa”. Den visades både i Sverige och i Finland och blev mitt genombrott. Det ena leder till det andra. 1 000 dagsbilder av de sista 1 000 dagarna på förra årtusendet blev till en livs-mosaik över en vanlig människas liv på jorden före milleniumskiftet. Utställningen byggdes av ”byggstenar” i A5 format av rivna bemålade bitar 640 g akvarellpapper monterade på distanser runt hela väggarna i konsthallen. Det var som att stå i sitt eget colosseum. Millenieutställningens namn var tvunget att bli Carpe Diem.