« Håkan Lager

Akvarell

Efter ca 18 års akvarellmålande börjar jag förstå hur mångfasetterad denna teknik är. Den skarpa linjen på det torra mot den skimrande tonen som uppstår i det våta. Bara detta skapar direkt det som för mig är måleri. Allteftersom mitt arbete har pågått så har jag hela tiden hittat nya uttryck. Att bara byta till ett papper som har en mindre eller grövre gräng. Då kan det uppstå något som ger bilden mycket mer karaktär. Här förstår man också hur viktigt det är med papper av yttersta kvalitet. Det är således ingen större ide att måla på material som kallas ”Akvarellpapper”.

Under min studietid så fångades jag av impressionisternas syn på kolorit och ljus. Hade då turen att få komma till Paris 1975 där en stor utställning till deras hundra års jubileum visades. Vi fick se ALLT! Så bra. Den här upplevelsen är något som jag har burit med mig under alla år. Att ta upp deras syn på det direkta ljuset, ljuset i det skuggade, upplevelsen och nuet, måste ju passa till akvarellmåleriet. När jag under åren dessutom har sett att mycket av akvarell-måleriet har en tendens till att gå mot det grå, vilket i sig även är vackert. Så vill jag gå mot det mer koloristiska.

Modell, här är det snabba beslut. Låta koloriten överaska.
Lanskap, här måste inte alltid himlen vara blå. Fokusera på det jag såg och vara kontrollerad men samtidigt släppa i väg och låta materialet vara med och skapa. Här är ju akvarellen överlägsen all annan teknik. Den ger tillbaka. Kärlek uppstår.
Stilleben, så skönt att få ha motivet alldeles för sig själv. Vända och vrida både i form och ljus. Ändra i koloriten för att få en bild som blir mer intressant. Även här det kontrollerade mot det fria.
Blommor, att söka sig fram till blommornas karaktär. Lök eller buske. Ensam eller i grupp. Hur mycket behöver jag visa för att det hela skall bli till en helhet. Favoriter är Anemoner, Ranunkel och Tulpan.
Porträtt, som visar personen. Som förmedlarnågot av hens gärning. Svårt men mycket roligt.