« Andreas Johansson

Måleri

Jag är född högt upp i norra Sverige i staden Luleå i Norrbotten. Där bodde vi till det att jag var 7 år och skulle börja skolan.
Vi flyttade då till min fars släkts hemgård i den lilla byn Gran i Västerbotten som ligger ca 35 km nordväst om Skellefteå i Västerbottens inland.
Därefter blev mitt intresse för fotografering att jag sökte och fick två år på gymnasieskolan på Bergnäset i Luleå. Och eftersom jag senare även gjorde min militärtjänst på flygvapnet i Luleå, så kan man säga att jag är hälften Norrbottning och hälften Västerbottning.

Efter 6 månader som backpacker i Asien och Afrika hamnade jag till slut i Skåne, och på Österlen.

När jag efter några år som frilansande fotograf kände att jag behövde hitta ett annat medie som var fritt ifrån uppdragsgivare och regler, så att mina fria bilder kunde få utvecklas som jag ville, så började jag att måla.
Året var då 1991.

Efter något år så sökte jag till en kurs hos Folkuniversitetet i Kristianstad och kom in.
Där fick jag pröva på många olika tekniker, grafik, keramik, skulptur, kroki och måleri.
Efter knappt ett år så avslutade jag den kursen, eftersom jag kände mig lite för instängd i ateljén med så många andra bredvid mig samtidigt.

Nu har jag varit bosatt på Österlen sedan 1991, förutom 3,5 år i Stockholm som frilansfotograf i mitten av -90 talet.
Har arbetat sedan 2002 som visningsvärd och fotograf på mäklarfirman Uppvik & döttrar Österlen, men satsar nu sedan slutet av 2020 heltid på måleriet.
De senaste 7 åren har måleriet fått ta större och större plats i mitt liv.

Jag har förmånen att få bo i hus med egen ateljé tillsammans med hustrun Liz, två hundar och tre katter.
Jag är far till tre fantastiska barn och nu nybliven morfar för andra gången.

Jag målar intuitivt, och försöker att följa mina impulser. Mer eller mindre så är det något slags landskap som jag målar. Naturen har stor betydelse för mig och jag har tagit stort intryck av de båda landskap som jag bott och verkat i. I Norr och Söder.

” I carry my landscapes with me” som Joan Mitchell sa!