« Louise Villa

Måleri

Jag provar hela tiden nya uttryckssätt, jag är nyfiken och rastlös. När jag besökt en utställning måste jag rusa hem och testa det jag sett, en annorlunda vinkel, en ny färg eller stämning. Jag hämtar mycket inspiration från andras konst och från idén om naturen. De flesta av mina målningar innehåller element från naturen. Djur, fåglar och växter myllrar omkring. Jag är sällan intresserad av att avbilda dem som de verkligen ser ut, jag är ute efter en känsla, en stämning. Motivet är underordnat känslan.
På senare år har jag arbetat mycket med en gammal teknik som heter sgraffito, att rista. Det innebär att man genom att skrapa i ett övre färglager frilägger det som finns under och på så vis bygger upp en bild. Jag ristar och skrapar med stålull, spik, den vassa änden av en passare, målarkniv, jag vad som helst som är lagom vasst. Tekniken ger en genomsynlig och lite spröd känsla som jag är mycket förtjust i. Jag arbetar med förvånansvärt många lager. Under de flesta målningar döljer sig många, många lager med färg och mönster.

Jag målar för att jag känner mig fri och glad när jag gör det. Känslan av frihet och tidlöshet är den bästa jag vet. Jag har inget budskap med min konst, jag vill inte säga något eller belysa något. Bara överföra en fin känsla. Jag har fått kämpa mycket, mentalt, med att acceptera att mitt måleri håller sig inom det dekorativa fältet. Jag beundrar nämligen väldigt mycket de som kan skapa konst med djupa innebörder om samhället, livets problematik och döden. Jag är mycket förtjust i smärtsam konst och skulle väldigt gärna vilja skapa sådan. Men när jag ställer mig vid staffliet är det en svala och ett äpple som dyker upp på duken. Jag får bara resignera.